sascha

Suck. Ett sammanfattande läte över min spartanska tillvaro. Dag nr. 3 är snart avklarad och denna dag har varit den tyngsta hittills. Grandiosa har börjat med en reklam som är så frestande att jag funderar på att stämma dem. Vet inte om ni har missat den, men det är reklam för två nya pizzor. En med mozarella, som jag älskar. Den andra pizzan är prydd med biff och bearnaise, som jag avgudar mer än mozarella. Varför, Grandiosa? Varför?

Har spenderat dagen i soffan, förutom den korta stund jag vandrade bort mot Apoteket i snålblåst och blötsnö. Anser mig rätt duktig som tog mig dit på darrande ben, utan att svimma. Efter den utflykten var jag tvungen att återvända till soffan och somnade så klart. Vaknade av en oerhörd frossa, jag frös som aldrig tidigare. Försökte göra en rusning till sovrummet och hämta mitt duntäcke, då det snurrade runt i huvudet. Då var jag nära att gripa till maten, kan jag erkänna. Men icke, jag vill kunna känna mig stolt efter denna pärs.

Innan jag ingick detta avtal om fasta med mig själv så såg jag detta som en enkel sak, nu är jag beredd att påstå att det är en av de värsta perioderna i mitt liv. Jag längtar till den dagen jag får sätta tänderna i en fet hamburgare. Som jag förövrigt drömde om inatt, hela min dröm bestod av en jakt efter en Sibylla-kiosk. Undrar om jag är matfixerad, eller om alla fastande känner av detta?

Idag hade jag lätt haft en man som legat bakom mig och omfamnat mig. Pussat mig i pannan och påtalat att jag är duktig. Men ingen man infann sig, ingen kvinna heller för den delen. Förutom min kära syster som skrev ett skolarbete på min dator. Kan inte påstå att jag var så bra sällskap. Tror jag ska undvika socialt umgänge tills jag är en vanlig, ätande människa igen....

Min föredetta lovade att höra av sig någonting, sist vi pratade. Men inte ett ljud. Själv tänker jag inte ringa mer, lite stolthet har jag kvar.

Peace out...