En speciell dag, denna dag är...
Idag är det en speciell dag, 28 februari, den dagen som skulle blivit min och min föredettas 6-årsdag. För sex år sedan sprang han exploderande in i mitt liv, rörde om allt som tidigare varit självklart och skapade en alternativ verklighet. Verkligheten var vackrare än sagan och kärleken större än den man kan läsa om i böcker. Större än jag någonsin trott att den kunde vara, med storm tog han mig och svepte mig iväg i en värld kantad av rosa moln och leenden. Som en hallucinogen verklighet med allt så mycket vackrare, lättare och lyckligare än den annars trista vardagen.
På den tiden, året var 2000, det nya milleniet hade nyss inletts och jag var nyförlovad med en annan pojke. En lugn och sansad kompiskärlek levde jag i, ingen sprakande kärlek, ingen passion existerade. Så genom tillfälligheter följde jag med mina vänner till en stuga, en stuga utan bilväg, el eller andra kommunikationsmöjligheter. Där, mitt i skogen, med närhet till fjällen och naturen mötte jag honom, mitt livs kärlek. Det sprakade till inom mig när våra ögon möttes och jag var för alltid förlorad. Jag älskade honom direkt, han var perfekt, allt jag ville ha. Det lyckosamma i det hela var att han ville ha mig också, från den dagen var det bara han och jag. Jag åkte hem efter den helgen, bröt förlovningen med min tidigare pojkvän och var så lycklig, så lycklig som jag aldrig tidigare varit. Nya dörrar öppnades och känslor som jag aldrig upplevt bombarderade mitt inre, världen har aldrig tett sig vackrare. En känsla av att jag äntligen fått min del av lyckan, spred sig.
På den tiden hade jag ett ständigt leende och varje sekund utan honom var en stund av saknad och längtan, vi inledde ett liv, en framtid tillsammans. Vi älskade överallt, när som helst och mycket. Jag flyttade hemifrån med honom till en lägenhet, vi blev vuxna tillsammans. Stöttade varandra genom dödsfall, depressioner, ekonomiska problem, förluster och sorger. Skrattade tillsammans åt löjliga saker, var barnsliga tillsammans och skapade minnen som aldrig kan suddas ut. Att dela sitt liv med någon man älskar är en en otrolig upplevelse.
Kanske var vi för unga när vi träffades, för jag vill inte påstå att all tid varit lätt, många situationer av tvivel och konflikter uppstod. Men till slut fann vi alltid varandra i den enorma kärlek vi delade och vi visste att vi var gjorda för varandra. Ingen kunde få mig att må så bra, att öppna mitt hjärta fullständigt, aldrig har jag blottat mitt trasiga inre så, för någon. Utan honom var jag halv, en ensam människa utan min motpol. Han var inte bara min stora kärlek, min prins, min älskare utan även min absolut bästa vän. Han kommer för alltid vara den enda som vet allting om mig, alla mina tankar, känslor och rädslor är han medveten om.
Ingen känner mig som honom och ingen kan lyssna och förstå som honom.
Att allt detta är över, endast minnen är kvar, ingen framtid, det är så sorgligt. När jag skriver detta och minns all den tid vi delat så rinner tårarna nerför mina kinder. Jag saknar honom vid min sida, som den starka och underbara person han är. Min högsta önskan i livet är att vi för alltid ska vara vänner och hålla liv i de minnen som skapade de lyckligaste åren i mitt liv. De första åren i början på mitt vuxna liv, som vi delade, i skratt och tårar, kärlek och sorg.
För alltid är han nummer ett i mitt hjärta, den delen jag gav till honom för sex åren får han för alltid behålla. Att sluta älska honom kommer jag aldrig att göra, den viktigaste personen som någonsin existerat i min tillvaro.
Mr B, detta tillägnar jag dig, du mitt livs största kärlek!
Av längtan till dig - Cajsastina Åkerström / Åsa Jinder
I en evighet levde jag som om du inte fanns.
I alla drömmar var du ändå så nära, så underbart nära.
Och jag trodde jag fann dig, men du var nån annanstans.
Och varje gång jag funnit nån så såg jag att drömmen inte var sann.
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig,
för jag trodde att du fanns och väntade mig.
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött,
för att möta den vackraste människa jag nånsin mött.
Det var enkelt och vackert, du sa att du väntat mig.
Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden, jag såg den.
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig.
Jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.
Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart.
Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna.
Alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart,
det skingras och tillsammans ser vi ljuset som stiger med solens fart.
"Den som älskat kan ej glömma.
Den som glömt ej älskat har.
Den som älskade och glömde,
visste ej vad kärlek var"
På den tiden, året var 2000, det nya milleniet hade nyss inletts och jag var nyförlovad med en annan pojke. En lugn och sansad kompiskärlek levde jag i, ingen sprakande kärlek, ingen passion existerade. Så genom tillfälligheter följde jag med mina vänner till en stuga, en stuga utan bilväg, el eller andra kommunikationsmöjligheter. Där, mitt i skogen, med närhet till fjällen och naturen mötte jag honom, mitt livs kärlek. Det sprakade till inom mig när våra ögon möttes och jag var för alltid förlorad. Jag älskade honom direkt, han var perfekt, allt jag ville ha. Det lyckosamma i det hela var att han ville ha mig också, från den dagen var det bara han och jag. Jag åkte hem efter den helgen, bröt förlovningen med min tidigare pojkvän och var så lycklig, så lycklig som jag aldrig tidigare varit. Nya dörrar öppnades och känslor som jag aldrig upplevt bombarderade mitt inre, världen har aldrig tett sig vackrare. En känsla av att jag äntligen fått min del av lyckan, spred sig.
På den tiden hade jag ett ständigt leende och varje sekund utan honom var en stund av saknad och längtan, vi inledde ett liv, en framtid tillsammans. Vi älskade överallt, när som helst och mycket. Jag flyttade hemifrån med honom till en lägenhet, vi blev vuxna tillsammans. Stöttade varandra genom dödsfall, depressioner, ekonomiska problem, förluster och sorger. Skrattade tillsammans åt löjliga saker, var barnsliga tillsammans och skapade minnen som aldrig kan suddas ut. Att dela sitt liv med någon man älskar är en en otrolig upplevelse.
Kanske var vi för unga när vi träffades, för jag vill inte påstå att all tid varit lätt, många situationer av tvivel och konflikter uppstod. Men till slut fann vi alltid varandra i den enorma kärlek vi delade och vi visste att vi var gjorda för varandra. Ingen kunde få mig att må så bra, att öppna mitt hjärta fullständigt, aldrig har jag blottat mitt trasiga inre så, för någon. Utan honom var jag halv, en ensam människa utan min motpol. Han var inte bara min stora kärlek, min prins, min älskare utan även min absolut bästa vän. Han kommer för alltid vara den enda som vet allting om mig, alla mina tankar, känslor och rädslor är han medveten om.
Ingen känner mig som honom och ingen kan lyssna och förstå som honom.
Att allt detta är över, endast minnen är kvar, ingen framtid, det är så sorgligt. När jag skriver detta och minns all den tid vi delat så rinner tårarna nerför mina kinder. Jag saknar honom vid min sida, som den starka och underbara person han är. Min högsta önskan i livet är att vi för alltid ska vara vänner och hålla liv i de minnen som skapade de lyckligaste åren i mitt liv. De första åren i början på mitt vuxna liv, som vi delade, i skratt och tårar, kärlek och sorg.
För alltid är han nummer ett i mitt hjärta, den delen jag gav till honom för sex åren får han för alltid behålla. Att sluta älska honom kommer jag aldrig att göra, den viktigaste personen som någonsin existerat i min tillvaro.
Mr B, detta tillägnar jag dig, du mitt livs största kärlek!
Av längtan till dig - Cajsastina Åkerström / Åsa Jinder
I en evighet levde jag som om du inte fanns.
I alla drömmar var du ändå så nära, så underbart nära.
Och jag trodde jag fann dig, men du var nån annanstans.
Och varje gång jag funnit nån så såg jag att drömmen inte var sann.
Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig,
för jag trodde att du fanns och väntade mig.
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött,
för att möta den vackraste människa jag nånsin mött.
Det var enkelt och vackert, du sa att du väntat mig.
Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden, jag såg den.
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig.
Jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.
Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart.
Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna.
Alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart,
det skingras och tillsammans ser vi ljuset som stiger med solens fart.
"Den som älskat kan ej glömma.
Den som glömt ej älskat har.
Den som älskade och glömde,
visste ej vad kärlek var"
Kommentarer
Trackback