sascha

Dag två av min fruktansvärda fasta har snart passerat och jag ser med oerhörd spänning fram emot det kommande "lyftet" som ska framträda i mitt liv. Det sägs att de som har svårast med fasta och mår sämst av den, är de som behöver den mest. Då var det verkligen på tiden för min del, för detta tär på mitt psyke. Jag är inte hungrig, utan våldsamt fixerad vid mat. Det handlar bara om en psykisk fixering, men dock inte lättsam för det. Jag känner mig som Långben i en av hans kortfilmer där han ska banta, och det enda han ser är hallucinationer av mat som flyger förbi honom. Drömmer till och med på nätterna att jag äter mat.

Jag har inte så mycket att dela med mig av mitt vardagliga liv just nu, då jag sitter hemma, läser, tittar på TV och äter juicer. Ni som är vana att läsa om mina vardagsobservationer får hålla er till tåls, de återkommer med mina matvanor. Det är ett som är säkert...

Dock en liten insikt som kommit till mig, i dessa tider av tristess och tungt liv. Den person jag vill vända mig till är min föredetta, det är honom jag söker i privata kriser. Intressant att inse det, vad kan det bero på och vad betyder det? Jag hoppas egoistiskt nog att han finns kvar i mitt liv, på ett eller annat sätt...

Ska nu återvända till min oerhört smaskiga middag bestående av: 1 dl Grönsaksjuice, 1/4 Grönsaksbuljong och 2 dl kokande vatten. Dock ej något att rekommendera...

Take care!