Nattlig poesi för deprimerade

En ensam ung kvinnas nattliga tankar,

ett ensamt hjärta som slår och bankar.

Ett sårat, trasigt inre åter igen,

vilar med musiken som enda vän.

Toner som vandrar i den annars tysta natten,

porlar och brusar fram som ystert vatten.

Ingen som stöttar, kramar eller finns nära,

ingen som stannar och hjälper dig bära.

Att bära de sorger som inom dig består,

plåstra om dina för längesedan öppna sår.

De såren som ständigt rivs upp,

ditt liv som synas under någons lupp.

Att önska sig kärlek och lycka,

banalt, kan många känna och tycka.

Men en själ, naken och utsträckt,

önskar sig förståelse och respekt.

Som ensam av och an vankar,

en ensam ung kvinna med sina tankar.

 


Kommentarer
Postat av: charmig

Helt otroligt rörande och fin dikt.

2005-12-20 @ 18:22:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback