Kroppen får lida...

Igår kväll måste det ha varit en av modern tids halkigaste kvällar. Det började regna när jag rattade lilla Escorten från Sundsvall och vips frös regnet till is när det nuddade backen. Nice, blixthalka i en liten överlastad Ford. Livet kunde vara bättre då...

Det underkylda regnet fortsatte falla och vid tidpunkten då jag skulle vandra till ett kalas innan krogen så gick det knappt att gå. Alla halkade runt som Bambi (rådjuret, inte den homosexuella pojken) på den hala isen. Mest var det jag som halkade runt. Jag och Signhild 89 år hade samma gångstil.
På förfesten var det fullt ös med nakenshow. En manlig, småfull vesion av en striptease till tonerna av "Brittas Fitta". Förmodligen det roligaste jag sett. Om inte annat för att jag fick se en naken man, inget som händer varje dag.

Jag ramlade på isen på väg ner till krogen. Två gånger också. Idag syns resultatet av min oförsiktighet som ett stycke lårkaka och återigen uppslagna och blodiga knän. Jag är hopplös, när ska jag bli en graciös dam som glider fram? Antagligen aldrig.

Så idag har ännu en dag passerat i bakfyllans tecken. Börjar bli ett allmänt tillstånd. Min kropp får lida för att min hjärna inte är riktigt så smart och eftertänksam. Ont i hjärtat, huvudet och knäna då så klart. Ska nu dricka några liter vatten och äta något med hög fetthalt.

Dagens tistel går till asen som sabbade syrrans backspegel!!!

Hejpåre!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback